"Arbeit macht frei"

En gång i tiden läste jag faktiskt Rudolf Höss` dagbok där jag fick förklarat för mig vad hans tanke med den ökända (och tydligen stöldbegärliga) skylten som ramade in porten till dödslägret Auschwitz egentligen var. Han menade på att utifrån hans egna iakttagelser av fångarna så verkade de som hade arbeten att utföra i lägret må bättre rent psykiskt än de som inte hade något att göra. I hans mening verkade det som att arbetet gav fångarna en form av inre "frihet" trots att de var inspärrade i väntan på döden.
Så hans idé gick ut på att skylten skulle kunna vara lite peppande för de som passerade porten i boskapsvagnarna (utan fönster). Inte speciellt skärpt kille, Rudolf.

Men jag rekommenderar ändå att man läser boken. Min mor har alltid sagt att man ska vara källkritisk och just när det kommer till krig brukar det infinna sig ett stort moment 22, nämligen det faktum att historieböckerna skrivs av den som vinner kriget. Man får alltså en väldigt ensidig bild av vem som gjorde vad och vilka som var elaka och ondskefulla kontra snälla och hjältemodiga.

Rudolf fick dock möjlighet att skriva ner sin sida av saker och ting medans han väntade på sin avrättning, dömd för några av de grymmaste krigsförbrytelser som begåtts i historisk tid. Det faktum att han trots egenskapen av förlorare tilläts belysa sin sida av sakerna är också det enda som gör hans biografi intressant. Som författare var han knappast mer än medioker. Missuppfatta mig rätt, det är en bok jag rekommenderar men det är snarare pga. den lövtunna möjligheten till källkritik angående det stora kriget och tyska folkets inneboende ondska som den representerar snarare än den litterära höjdpunkten som den inte är.

För när man läser så inser man att Rudolf, som representerar en medelmåttig och führer-trogen nazist, nog inte var ond från grunden. Snarare finner man en vanlig man som just blivit abrupt väckt ur en masspsykos. Så tyngd av samvetskval över sina fruktansvärda gärningar i det tredje rikets namn att han försöker fabricera och efterkonstruera förklaringar och omständigheter för att om inte annat döva sitt samvete inför sig själv och känna sig åtminstone lite mindre vidrig i sina egna ögon även om han inte lyckas lura nån annan. Han nekar aldrig till att ha gjort det han anklagas för men han vill inte heller riktigt ta sitt fulla ansvar utan skyller ifrån sig och försöker förklara och ursäkta på de mest långsökta vis.
Se den lilla parentesen om skylten som ett bra exempel där han försöker rättfärdiga och ursäkta sina gärningar inför sig själv.

Men nog om det, det var inte veckans boktips jag tänkte förmedla här. Ni kan se ovanstående inledning som en fotnot till grundämnet som är arbete och dess påverkan på psyket. Rudolf hade nämligen en poäng med sin skylt även om den inte var adekvat i det sammanhang han åsyftade. Att ha ett jobb är bättre för psyket än att inte ha ett jobb om man är arbetsför. Något som är smärtsamt aktuellt i denna tid av lågkonjunktur. Som en parentes kan nämnas att en stor del av Hitlers politiska framgångar hade sin grund just i det att tyskarna led av en djup lågkonjunktur tack vare de höga krigsskadestånden från första världskriget. Ett gott exempel på hur djupt in i människans psyke en lågkonjunktur med hög arbetslöshet kan tränga och åsamka skada.

Något som däremot diskuteras alldeles för sällan är hur man påverkas av att ha ett arbete man inte trivs med. Kanske för att det är ett mångfacetterat problem. Möjligheten att trivas med sitt arbete bygger på så många olika faktorer. Lön, arbetsuppgifter, arbetskamrater och ledningen. Har man en oskälig lön kan man ändå trivas om man istället har roliga arbetsuppgifter och trevliga arbetskamrater. Tråkiga arbetsuppgifter och låg lön kan helt uppvägas av en bra chef och goda arbetskamrater osv.

Något som däremot aldrig kan uppvägas av något annat är en riktigt dålig chef. Kombinerar man det med dålig lön och kanske rentav lägger till pissiga arbetsuppgifter på det kan man få en mycket negativ effekt på psyket. Från att ha haft frihetskänslan och tryggheten av att ha ett arbete, en mening i tillvaron och känna sig behövd någonstans kan det bli ett mentalt fängelse istället. Något som man inte vill annat än ta sig ur och fly från.

Och då har arbetet gått från att ge mental frihet till att stjäla den och bryta ner människan istället. I det läget är det bättre att inte ha något arbete alls. Därför stör jag mig omåttligt på uttrycket "man ska vara glad att man har ett jobb i dessa tider". Det är nämligen inte otvetydigt så att ett skitjobb är bättre än inget jobb alls. Det är ofta bättre för privatekonomin, visst är det så, men det är inte bättre för psyket.

Sånt här har jag alltså suttit och funderat över mycket den senaste tiden. Jag har ju haft ynnesten att få se mig om lite i arbetslivet och testa olika varianter så att jag har en bas att jämföra mot. Jag har haft jättebra chefer, intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter, världens bästa arbetskamrater och hög lön på ena sidan av spektrat och jag har provat på den raka motsatsen också som referens åt andra hållet. Med allt detta i bakhuvudet kom jag fram till beslutet att säga upp mig från en fast anställning med relativt hög trygghetsfaktor.

Livet är helt enkelt för kort för att sitta och vara bitter om man inte måste. Och jag har varit väldigt bitter över många saker på sista tiden så när jag fick ett erbjudande om en mer otrygg anställning men med färre faktorer att vara bitter över så tvekade jag först. En fast anställning hos en stor arbetsgivare med många långtidskontrakt som garanterar verksamheten för åratal framåt är ju tryggare än en hos en liten arbetsgivare utan garantier för sin egen fortsatta existens. Det inser ju vem som helst. Och så tänkte jag också först. Men då hade jag inte tagit med alla faktorer i beräkningen.

Efter noggrant övervägande kom jag så fram till beslutet om att inte vara kvar hos min stora, trygga arbetsgivare utan istället gå över till en liten otrygg arbetsgivare som däremot ger mig bättre och stabilare arbetstider, lite mer lön för mödan och en mer socialt kompetent chef. Och så här långt verkar det som att det enda jag lär sakna från min förra arbetsgivare är arbetskamraterna. Framtiden får utvisa om den första känslan kommer att vara bestående och om arbete kommer att ge mig frihet.

Kommentarer
Postat av: Anne

Jag tycker du har gjort helt rätt. Och du har väl inte varit arbetslös i många dagar i ditt liv? Jag är övertygad om att ifall det skulle gå åt skogen med det nya jobbet kommer du utan problem hitta något annat. Lycka till med nya jobbet och grattis!

2010-02-01 @ 21:59:29
URL: http://annebjornstrom.blogspot.com
Postat av: h-f

jag är stolt över dig ! (: och den där boken, ska jag läsa när tid finnes (: stor lyckokram till dig, käre bror ! och du, kul att se att det händer nått här ! (:

2010-02-03 @ 10:20:02
URL: http://ishav.blogg.se/
Postat av: mamma

Vad är det för ett nytt jobb du har?

2010-02-06 @ 18:37:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0