Dag sju.

Intet nytt under himlen. 90 kilo och 101 centimeter runt midjan. Vecka två startar imorgon.

Och för att förtydliga mitt ignorerande av kommentarer om mitt nikotinbruk. Nej, jag tänker inte sluta snusa just nu.

Ärligt talat så blir jag bara irriterad varje gång nån säger "hon slutade efter att ha rökt 200 cigg om dagen i 90 år och hade inga problem" eller "han slutade minsann snusa utan att blinka efter 25 år med en halv dosa under läppen från morgon till kväll och märkte knappt av det". Det var väl trevligt för dem då, men, vad har det med mig att göra? Uttrycket "kan de så kan du" är bara ett hån i sammanhanget eftersom det inte funkar så med nikotin.

En sak behöver klargöras här. Nikotin är ett mycket kraftigt beroendeframkallande gift. Det är så beroendeframkallande att vissa människor väljer att amputera sina ben istället för att sluta röka. Jag har träffat döende kol-patienter som använder den lilla ork de har till att gå ut från sjukhuset för att röka. Det finns folk som tappar sina tänder av att snusa, bultar fast nya tänder i käken vilket är smärtsamt och kostar tiotusentals kronor och sen fortsätter snusa tills köpeständerna lossnar. Nikotin får allt rationellt tänkande att åka ut genom fönstret för vissa.

Sen finns det förstås de som röker 3 paket om dagen i 40 år för att plötsligt kasta bort cigaretterna och sen aldrig röka mer. Det finns de som snusat upp två dosor per dag i halva sitt liv och sen en dag kommer de på att de inte tycker det är värt pengarna och plötsligt slutar de bara med en axelryckning utan att sakna det alls.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med exempel på hur folk förhåller sig till sitt nikotin och alla historier skulle vara olika. För att komma till poängen, nikotinberoende är något individuellt som inte kan generaliseras. Forskare har till och med kunnat hitta ett samband mellan krafigt nikotinberoende och en viss gen som bara vissa människor har. De som kan ge upp nikotin med en klackspark saknar den genen. Alla har inte samma förutsättningar helt enkelt.

Om detta med att kombinera fasta och nikotinstopp då. Om statistik eller forskning säger att tex. 3 av 5 personer har lätt att sluta med nikotin samtidigt som de fastar innebär det trots allt att 2 av 5 eller 40% misslyckas med det.
Nu vet jag inga exakta siffror men jag förutsätter att det är ganska långt ifrån 100% för annars hade ju varenda någorlunda funtad nikotinberoende fastat och passat på att sluta om det var ett garanterat sätt att lägga av. Nicotinell och liknande hjälpmedel hade inte haft nån marknad överhuvudtaget om en sån hemlighet kom ut till allmänheten.

Och om vi nu ändå ska titta på forskning så visar erfarenheten att både fasta och nikotinstopp fungerar bäst om man gör det av egen fri vilja istället för tack vare tjat. Finns det något som fungerar bäst med tjat egentligen?

Varför inte ändå försöka passa på att sluta snusa i samband med fastan då kan man ju undra? Tanken har slagit mig om jag ska vara ärlig. Men, jag har faktiskt prövat att sluta ett antal gånger och därmed vet jag vad som väntar den dag jag bestämmer mig för att lägga av för gott och det är inget roligt kan jag lova. Jag gratulerar de som kan lägga av när som helst utan att blinka men empirisk erfarenhet säger att jag inte hör till deras välsignade skara.

Jag hör till de som kräks upp inälvorna, blir sängliggandes i en vecka och sen går runt som ett åskmoln och fräser åt folk tills nån stoppar en snusdosa i näven på mig för att jag ska gå att umgås med.
Att kombinera den pärsen med att förvägra kroppen näring är ungefär lika smart som att släcka eld med bensin. Även om det inte ger några fysiska mén, vilket det mycket väl skulle kunna göra om man stressar kroppen för mycket, så är det ett mer eller mindre garanterat sätt att misslyckas med båda sakerna istället för att lyckas med det ena och ta det andra nån annan gång när motivationen och fokusen finns.

Jag förstår att det är omtanke om mig som ligger bakom förslagen men nu säger jag ifrån innan det blir för stor fokus på nikotinet och treåringen i mig kommer fram. Jag vet att det inte är bra för kroppen, jag är inte korkad, men just nu har jag inga planer på att sluta snusa och så var det med den saken, slutdiskuterat.

Kommentarer
Postat av: mamma

Mammor slutar inte tjata, det är som med snus för vissa-men just du har ju inte den genen för du har ju bevisligen lyckats sluta förr-korkat att börja igen-men du KAN.



Men visst, morbror Micke gick ju ner med sin coca cola fasta-men hur smal är han nu? Stimulantia gör svälten uthärdlig men hur nyttigt är det? Jag vill inte följa någon son till graven.



Mammor däremot KAN inte sluta tjata i och med graviditeten försvinner den förmågan för att aldrig återvända.

2011-05-17 @ 09:59:10
Postat av: Anonym

Faktum är att jag ju inte har det. Jag höll upp i ett par perioder men det är inte samma sak. Alla beroendeforskare jag har läst något av är rörande överens om att man är kvitt ett fysiskt beroende av nikotin på ungefär en månad beroende på hur stort intag man vant kroppen vid men att man inte kan anses ha slutat på riktigt förrän man hållt sig borta i minst fem år. Och även det ses som individuellt, för vissa kan det ta bara nåt år att bli av med det psykiska beroendet medans andra har en kamp mot suget för resten av livet precis som vilken annan missbrukare som helst. Min farfar är ett lysande exempel som fortfarande, snart 40 år efter nikotinstopp, fortfarande suktar. Om jag har samma förutsättningar som honom vet jag inte eftersom jag aldrig orkat hålla upp så länge men i rimlighetens namn kan man ju anta att jag delar åtminstone en del arvsanlag med min farfar. Jag vet även vänner och bekanta som hållt upp i 15-20 år för att sedan börja om igen "för att de vara sugna". Visste och förstod jag det jag vet idag hade jag aldrig börjat men det är ju lite sent påkommet. Jag försöker att förklara väldigt tydligt vad som verkligen är felet med tobak och se till att barnen verkligen förstår det redan nu så de aldrig börjar. Själv visste jag bara att vuxna pratade om att man kunde få cancer och att det var dyrt att använda tobak men när man är 9-10 år är det för abstrakt med cancer eller ekonomi. Och framförallt hjälper det ju föga att höra om det när man ser att så många vuxna ändå gör det, inte bara ens föräldrar som ofta får ta skulden för att de "lärt" sina barn att använda tobak eftersom de själva gör det utan en massa vuxna, kända och okända. Det blir nästan som att man misstror de vuxnas varningar eftersom de inte lever som de lär.



Så jag förklarar pedagogiskt för barnen att man inte ska börja för då är det jättesvårt att sluta fast man vet att det är farligt och därför är det så många vuxna som gör det fast samma personer säger att det är farligt. Förhoppningsvis går det in så börjar inte de iaf.

2011-05-17 @ 17:31:34
URL: http://hostmorker.blogg.se/
Postat av: mamma

men du har en förälder som aldrig levt osunt, man kan inte skylla på det för på den punkten har du näst intill bara goda förebilder omkring dig. Vill du riskera dina barns hälsa nu? För det är ju verkligen vad du gör-det förstår du ju själv och i det perspektivet var det ju Kalle insåg att nu fick det vara nog. Det handlar inte om att inte suget finns längre-så är det inte för honom, men allt det andra var viktigare än enstaka perioder av sug.



Där kommer även maten in, man måste våga tänka långsiktigt och se bort ifrån "vinsten kommer direkt"-effekter. Snabba vinster är lite värda, det som kostar på är mycket värt.

2011-05-17 @ 22:10:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0