hostmorker

Nu börjar jag faktiskt känna mig lite hungrig och tankarna kretsar marginellt mer runt mat. Behovet av att pissa har också ökat radikalt. Ändå måste jag säga att det är långt under förväntan.

Jag trodde att jag vid det här laget skulle dagdrömma om hamburgare och pizza eller försöka ta en tugga av katten. Än så länge är det inte ens nära...
Mina förväntningar var att det skulle vara lite mer som att sluta med nikotin vilket jag försökt ett antal gånger med humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, ilamående och huvudvärk som följd. För att inte tala om det ständiga suuuget. Jämfört med det är detta ingenting.

Däremot så zappade "mitt hjärtas sol" runt på tv´n och stannade på "Den nakna kocken" samtidigt som hon frågade, utan nån som helst ironi, om jag ville se det eller om hon skulle zappa vidare. Hahaha! Man ska nog inte utmana ödet.

Hur som helst, midjan mäter 108 centimeter och vågen säger knappa 94 kilo. Det går helt klart åt rätt håll, om den här takten håller i sig länge till tror jag att jag ger mig tidigare än tänkt. Tanken var ju 30-40 dagar men då räknade jag med en genomsnittlig viktminskning av 0,5 kilo per dygn dvs. 15-20 kilo maximalt. Tappar jag mer per dygn innebär det mao. att det blir färre dygn att fasta. Målet är ju att kunna knyta skorna och ta sig i gamla kläder, inte se ut som att jag semestrat i Auschwitz.

Rimligtvis kommer ju viktminskningen per dygn att avta ju längre jag fastar men jag hade ändå inte förutsett att det skulle vara så drastiskt i början. Antar att det, som med så mycket annat, är individuellt och svårt att förutse när man aldrig gjort det förut. Sen tidigare vet jag ju också att min kropp gärna både tappar och tar upp vikt fortare än vad som kan anses vara normalt. Vid toppnoteringen 103 kilo gick jag ner till 72kilo på mindre än sex månader. När jag var och touchade hundringen igen för några veckor sedan gick jag tydligen ner 4kilo vid blotta tanken på att jag skulle göra slag i saken och fasta. Åt andra hållet sopade jag på mig 18 kilo på två månader för några år sedan. Tappade 16 av de kilona lika fort varav nio av dem på en enda vecka. Utan en tanke på att banta eller lägga om kost dessutom. Min äldsta lillebror klagade högljutt om hur orättvist livet var med utdelningen av gener.

Jag vet även att jag inte är ensam om det. Både min morbror och min mor har samma goda/dåliga förutsättningar även om min mor inte äter skräp i samma utsträckning som jag och min morbror vilket jag tror är orsaken till att man så sällan sett henne lägga på sig vikt, bara tappa den. Även deras far, min morfar (duh!), är en jojobantare av rang som jag under hela min uppväxt sett gå upp och ner i stora vikthopp. Det är föv. han som inspirerat till att just fasta eftersom jag minns från när jag var liten och min morfar hade en jättemage och sen helt plötsligt försvann han nästan efter en 40 dagars fasta. En kvalificerad gissning säger att det är därifrån vi fått de genetiska förutsättningarna från första början. Antagligen bra om man skulle vilja gå i ide över vintern. Lägga på sig 30 kilo på hösten och sen leva på dem fram till våren. Säkert jättebra för hjärtat också... eller inte.

Imorgon är en annan dag.