hostmorker

Så här är vi. En publik blogg som kommer läsas av ungefär tre människor varav två är min mor och min syster. Vad meningsfullt det känns (de kan faktiskt ringa när de känner att de bryr sig om min syn på tillvaron)...

För att få lite substans i denna första blogg kan jag kan väl väva ihop det här inlägget runt den pseudonym jag valt. En sk. bra början.

Istället för att välja de vanliga omskrivningarna som "Growlmaster" eller "The beast" (oj vad min mor kommer störa sig på den) som de flesta känner igen mig på så har jag valt att kalla mig "Höstmörker" vilket kommer förvirra en del personer.

Jag kan väl förklara de gamla "nicken" först då. "Growlmaster" härstammar från en gång i retardnets barndom när jag skulle ha en simpel e-post hos hotmail. Eftersom jag har ett av världens vanligaste namn var mitt namn inte att tänka på utan det blev [email protected] bara för att jag då var en growl-mästare tack vare den enkla saken att growl var en ganska ovanlig företeelse så jag var helt enkelt en fena på det i brist på vettig konkurrens. Så blev growlmaster och jag ett med mongo-net. 

Nåt år senare började en bekant kalla mig för  "Fredde The Beast" då vi spelade ihop i ett band som lirade allt utom death metal men jag envisades med att begära att vi skulle lira covers som jag kunde growla på. Han tyckte jag lät som ett odjur i sammanhanget så smeknamnet hängde kvar lite av slentrian och när jag slutligen fick ett arbete där jag identifierades efter anställningsnummer (som var 666) och mina arbetskamrater visade prov på humor genom att märka upp mina prylar med "property of The Beast" så blev det mitt andra stående retardnet-nick som fått hänga med.

Inte nog med det. Jag använder till och från det som ett sätt att sklija mig från Amon Amarth´s trumslagare (som är min namne till både för och efternamn) i musiksammanhang då jag mer än en gång tvingats förklara att jag inte är "han" fast jag heter samma sak, kommer från Sverige och spelar trummor. Inte lätt det där för utlänningar...

Hur som helst har jag valt att inte använda någotdera här. Istället har jag valt nicket "Höstmörker" som är ett i mina öron vackert ord. Kan min syster kalla sig Ishav så kan jag banne mig heta Höstmörker var tanken. För i min värld är Ishav något mycket vackert samtidigt som det är mystiskt på samma gång. Oändligt på något sätt. Och oändligt är vackert i min värld.
Så tanken var att skapa ett släktskap med min syster och samtidigt ha något ganska vettigt. Ord som hockeyrink, pimpelfiske och onomatopoetisk dök upp i bakhuvudet men inget kändes bra. Till slut kom jag på att jag faktiskt har ett visst samarbete med ett black metal-band som kallar sig just Höstmörker och insåg vilken majestätisk glans som vilade över det ordet.

Jag personligen älskar höstmörkret när det lägger sig över  tillvaron och tvingar fram användat av artificiell belysning. Sen är det dessutom kompakt på ett sätt som inget annat mörker är. Höstmörker är helt enkelt det svartaste mörker som existerar. Vilket passar mig utmärkt. Jag förstod exakt vad Johnny Cash menade när han sa "I´ll keep wearing black until something darker comes along". Många kliade sig i huvudet över det men jag förstod direkt. När höstmörker får ett internationellt erkännande som färg så var det vad herr Cash skulle ikläda sig. Svårare än så var det inte.

För Höstmörker är mörkare än svart. Samtidigt är det så olidligt vackert, ungefär som ett ishav. Förrädiskt, mystiskt och vackert på en och samma gång. För både ishavet och höstmörkret har en sval underton av att kunna ta ditt liv när som helst utan att fråga om lov. Lite romantiskt nästan.

Och då blev det så. Me Höstmörker. You Jane.

Har ni åsikter om det så är det bara att kommentera och se hur mycket jag bryr mig.

Keep on grinding in the free world!