hostmorker

Så länge jag ägnat mig åt att skruva i gamla bilar har jag fått gliringar om hur dyrt det är, de dricker som gamla alkoholister, behöver alltid repas och jag kommer rasera min ekonomi med mina gamla bilar. Att de är farliga att åka i (eller egentligen att krocka med, men det ska man ju inte göra) får jag också höra ofta. Många hävdar att de inte är driftsäkra etc. etc. Och till slut föll jag till föga för argumenten. Man "måste" ju ha en modern, krocksäker bil som inte dricker hur mycket soppa som helst och som inte behöver repas så ofta när man, som jag, pendlar flera mil till jobbet varje dag.

Så jag köpte epitomet av en modern och krocksäker bil- BMW 525. Sett till inköpspriset den näst dyraste bil jag någonsin haft. Bara där borde jag ju sett varningslamporna tändas men inte då. Jag var indoktrinerad och visste att det var viktigt med krockkuddar, ABS, antispinn, deformationszoner och katalysatorisk avgasrening. Fyrhjulsdrift visste jag att jag måste ha då jag bor bortom all ära, redbarhet och snöröjning så det fick bli en fyrhjulsdriven Nazirolls i utbyte mot en stor säck pengar.

Nästa glada överraskning blev ju skatt och försäkring. Inte gratis alls då krocksäkerhet är synonymt med tyngd (viktbaserad skatt) och en tysk kvalitetsvagn är dyr att repa (dyr att repa=dyr att försäkra). Faktum är att försäkringen på denna enda bil kostar mer i månaden än alla mina andra veteranbilar sammanlagt. Men det var ju viktigt att ha en modern bil med en massa säkerhet så det fick gå ändå.

Till dags dato har jag inte ägt aset ens ett år och den har redan gjort det som ett fyrtiotal sextio- och sjuttiotalsbilar inte lyckats med på 13 år- den har raserat min ekonomi. Eller egentligen är det lite för milt uttryckt. Den har gäng-våldtagit min ekonomi, shanghaiat den till ett annat land, tvingat den att bli beroende av heroin och sen prostituerat ut den till äldre män med riktigt sjuka perversioner som de glatt vill leva ut med en nerpundad och långt ifrån byxmyndig privatekonomi. 

Till dags dato har den kostat mig så mycket i reparationer och underhåll att jag skulle kunnat köpa en hyfsat fin och nybesiktigad jänkare av sextiotalsmodell för samma pengar, kolla priser på usabil.nu så förstår ni vad jag menar.
Iofs. är väl inte det den värsta biten. Den värsta biten är att den alltid passat på att kosta sjuka summor pengar vid helt fel tillfällen. Tex. hade jag sparat ihop pengar för att renovera mina toaletter, nåt som är rätt välbehövligt. Då passar den på att kräva en omfattande motorrenovering som kostade aningen mer än det skulle kostat för mig att få fräscha toaletter.
Bara att punga ut sparkapitalet för jag är ju beroende av bilen eftersom jag i ett svagt ögonblick valde att bosätta mig ute i skogen.

Sen har den med jämna mellanrum kostat några tusen här och några tusen där bara lite på skoj liksom. Som att den vill småretas med mig, lagom mycket för att jag inte skulle kunna få ihop ett nytt sparkapital bara. Nästa stora smäll kom under semestern när vi var på väg till Tyskland och ett bakdäck exploderade. Jag visste att däcken inte var veckans modell men jag hade bestämt mig för att köra sommaren ut på de däcken och spara pengarna till nya vinterdäck som jag inte hade några alls. När man står 140 mil hemifrån med ett punkterat däck och 100 mil kvar till målet är valmöjligheterna få. Hela semesterkassan fick gå till fyra nya däck och en hjulinställning innan jag ens lämnat Sverige. Jättekul.

Nu kom då slutligen besiktningen och jag tänkte för mig själv hela vägen dit "Vad som helst utom nerslag på avgasvärdena, det enda jag inte kan fixa själv utan måste lämna till verkstad. Vad som helst utom det.". Jag svär på att biljäveln hånflinade åt mig när besiktningsmannen sa "Det var ju inte så farligt egentligen men det här avgasvärdet är åt helvete på ren svenska". Suck, suck och åter suck.

Så jag lämnade bilen till verkstad och i utbyte mot en större säck pengar än jag egentligen har fick jag en laglig bil. För alternativen är få, jag måste ha en bil att ta mig till jobbet med och tack vare att Hitler-trucken ätit upp alla mina sparpengar kan jag inte köpa nåt annat eller snabbrenovera nån av de andra bilar jag redan har så de är vinterdugliga. Bara att bita ihop och betala. Lagom till julen såklart.

Så trots att jag planerat ända sedan semestern (det första jag gjorde på jobbet efter semestern var att söka ledigt alla mellandagar och klämdagar mellan julafton och tjugondag knut) att åka till både Kiruna och Kalix över julen blir det inte av. Dels har jag inte råd att köra 120 icke livsnödvändiga mil tack vare min verkstadsräkning och dels har jag inte råd att köpa vinterdäck till bilen förrän till våren av samma orsak så det kan bli ett vådligt företag att köra norrut i vinterväglaget.
Tåg är ju inte heller ett alternativ eftersom jag helt enkelt inte har några pengar. Buss är aldrig ett alternativ oavsett om jag har pengar eller inte. Julklappar är också skrinlagt i år. Tacka BMW-aset om ni hade hoppats på nåt från mig.
Jag ska tillbringa julen i garaget där jag ska sitta med en kopp glögg, en näve pepparkakor och bara hata denna Succubus av plast och metall som berövat mig allt roligt det gångna året.

Så nu är jag lite mer klarsynt. En modern bil är bekväm att köra på många sätt och säkrare än en gammal så länge jag krockar i under 70 kilometer i timmen, sen är det faktiskt hugget som stucket. Krockar jag med en lastbil är jag bara en blöt fläck i en stor hög med deformerad plåt oavsett om jag åker i en 60-tals jänkare utan bälten eller en 90-tals tysk skitbil med airbags, deformationszoner och ABS-bromsar upp över öronen. Så enkelt är det. Krockar jag med en personbil av BMW-storlek eller mindre föredrar jag faktiskt 2,5 ton amerikansk plåt eftersom i en kollision så är massa=makt.

Driftekonomin vid en jämförelse är också till gammeljärnets fördel. Min -61 Oldsmobile tycker att 2,5 liter soppa per mil är ganska lagom men den är å andra sidan billig i allt annat. Tex. så har de sammanlagda repkostnaderna på den uppgått till en knapp femhundring över en period av snart två år. Försäkringen kostar under 100 spänn i månaden och den beskattas inte. Så när man börjar räkna (folk tycker ju om att förutsätta att en ny bil är mycket billigare per mil än en gammal endast baserat på bränslekostnad, det är dock ytterst sällan så i verkligheten) är den inte speciellt dyr per mil jämfört med BMW-skrotet. Då räknar jag dessutom bara på försäkring, skatt och bränsleförbrukning. Skulle jag även räkna in repkostnader och eventuell avbetalning i ekvationen skulle europén kosta tusenlappar mer per mil.

Moderna bilar är inte så dryga i soppa som folk tror heller för den delen. Det där är bara ett självbedrägeri nybilsivrare och miljöfascister utsätter sig själva för. Jag har haft bilar med trimmade v8-or och trestegade automatlådor från den tid när bensinpriset räknades i ören per liter som dragit mindre bensin än denna bil. Denna hypermoderna, elektroniskt insprutade, helaluminiummotor med en massa finesser och datorer för att optimera bränsleåtgången dricker lika mycket som en Chevrolet-van med förgasarmatad gjutjärns v8 byggd på samma koncept som 1955 års motorer och automatlåda jag hade för några år sedan. Skillnaden är dock att Chevan vägde 1,5 ton mer än den lilla Auto Bahn-dräparen. Och det är på landsväg! Om jag bara kör i stadstrafik drar BMW-skräpet och Oldsmobilen precis lika mycket. Skillnaden är bara att Oldsmobilen väger mer, har större slagvolym (6,4 liter mot 2,5 liter) och två cylindrar mer.
Justja, den är mycket bekvämare att köra än Nazirollsen också (även fast det inte har med saken att göra)...
Vill man jämföra med mina Amazoner så har ingen av dem, inte ens den som jag vråltrimmade bortom vett och sans, lyckats dra över litern per mil varken i stan eller på landsvägen. Så mycket för soppadryga nybilar...

Så nu har tanken börjat växa fram. Det där med gamla bilar är nog inte så dumt ändå. Framförallt inte om det är en gammal jänkare för alla delar går att köpa över disk till dem och delarna kostar mycket (mellan tummen och pekfingret ungefär en tredjedel så mycket) mindre än till en modern europé eller japan. Eftersom alla mina bilar utom Sieg heil-vagnen är betalda sen länge kostar de inget i amorteringar, försäkringarna är i princip gratis, de besiktas bara vartannat år och är skattebefriade. Det finns inget som kan gå sönder på dem som jag inte kan fixa själv utan att lämna bort dem till en dyr verkstad och jämfört med en modern styv sportfjädring är en gammal amerikan som att åka på moln. Så länge jag låter bli att frontalkrocka i under 70 kilometer i timmen spelar det heller ingen roll att jag inte har airbag.

Så varför hålla på att bråka med en modern lyxhora som bara äter pengar när jag har mina gamla hederliga plåtluder som är så nöjda med att man bara tankar dem och ger dem lite olja ibland? Jag bara tänker. Visst känns det lite onödigt?

Föv. så har BMW-kräket önskat sig en ny kylare a´5000+ kronor i julklapp. Det kan den glömma säger jag bara. För är det nåt den inte varit så är det snäll...  Orchersmide är bara förnamnet.