IPRED
Hade egentligen tänkt hålla mig utanför detta då jag vet med mig att jag blir så fantastiskt arg. Ser ingen egentlig orsak till varför jag ska dra på mig en hjärtinfarkt till ingen nytta men till slut råkade jag ändå duka under för nyfikenheten när jag såg titeln "Nedladdning hotar oetablerade artister".
Hjärtinfarkten var inte långt borta alls men jag överlevde trots ett psi-värde i mitt cirkulationssystem som skulle fått mätarnålen att studsa mot stoppklacken bortom den klarröda delen av skalan. För jag vet av empirisk erfarenhet att nedladdning, olaglig eller ej, är det bästa som hänt oetablerade artister och kreatörer sen nån insåg att ihåliga trädstammar och klubbor inte bara var ett smidigt sätt att kommunicera med sina polare över långa avstånd utan även ett utmärkt redskap för att hamra fram dansanta rytmer (och på så sätt skapades den första Trance-musiken).
Jag har hållt på med musik såpass länge att jag var med om den period när man bytte kassettband med andra musikervänner och på så sätt spred sin eller andras musik. Det var tidsödande, dyrt för en slyngel utan egentlig inkomst och hade en väldig begränsad spridning. För om inte jag gillade det jag fick i utbyte så stannade ju spridningen hos mig trots att det säkert skulle funnits nån annan som hade tyckt musiken var fullständigt briljant. Men de hade inte möjlighet att upptäcka nåt som inte var sökbart för var och en. Så tapetrading var högst chansartat, gillade man nåt själv så spreds det. Annars användes kassetten bara till att spela in nåt annat och så tog spridningen stopp istället för att fortsätta i all evighet. För som en småländsk bekant till mig brukar uttrycka det "Smauken e` som hröuven-klöuven".
Det jag pissar på kommer någon annan att älska bara de får möjlighet att upptäcka det.
Fildelning å andra sidan är tillgängligt för alla, sökbart för alla och tar inte slut bara för att en snubbe i utdelningskedjan inte uppskattade det han fick hem. Dessutom är det billigt då de flesta har tillgång till internet i någon form och då kan man ju lika gärna utnyttja det.
Inget fysiskt behöver skickas med kungliga postverket utan jag får bara hem en digital kopia som jag kan lyssna eller se på och gillar jag det kan jag skicka en kopia åt nån annan som jag vet delar min smak. Alternativt om jag hatar det kan jag ändå skicka det vidare till nån som jag tror kan uppskatta det mer än mig för jag har ändå ingen nytta av ettorna och nollorna. Till skillnad från kassettbandet som var hårdvaluta och kunde spelas över med mina egna skapelser eller favoriter om det inte innehöll nåt intressant.
Chansen för att jag ska köpa en legal hårdvara eller gå på en konsert om jag gillar nåt jag hört/sett är också överhängande dels för att jag är en samlare av rang och dels för att jag glatt stödjer en duktig skapare med mina pengar. Det är ju en förutsättning för att de ska kunna/vilja skapa mer av det som jag gillar.
Undantaget är giriga artister som tex Metallica eller Jan Guillou. De har mer pengar än de nånsin kommer att behöva men de gnäller ändå om att de blir bestulna och inte tjänar tillräckligt mycket längre för att de ondsinta fildelarna "stjäl" deras verk. De är två exempel på skapare vars verk jag uppskattar och skulle ha betalat pengar för att få hårdvaror av. Men de kommer aldrig mer se en krona av mina pengar, det är då säkert. Jag hoppas däremot att just deras kreationer kommer vara på tio i topp över mest utdelade det närmaste milleniet eller så. Det har de gjort sig förtjänta av.
Vad som däremot är ett réellt hot mot artister, etablerade eller ej, är överpriser och lågkvalitativa produkter i en ohelig allians.
Jag har svart på vitt för att backa upp det påståendet. Sen några år tillbaka har jag en egen independent-label som jag driver i hobbysyfte utan några intentioner att någonsin tjäna en krona. I år har det gått ganska bra, jag ligger bara back med cirka 400 kronor än så länge vilket är det bästa resultatet sen starten. Orsaken till detta är självklart att folk inte köper skivor längre. Dels är CD-skivan som format underlägset när det kommer till att återge musik och jag riktar mig till väldigt kräsna musikkonsumenter med väldigt exklusiv smak, dels är min kundkrets inte speciellt köpstark. Så på sätt och vis slår fildelningen hårt mot mig också.
Men varför i hela friden ska jag begära att nån ska köpa en CD med dassig ljudåtergivning när man kan ladda hem samma dassiga kvalitet gratis (om än olagligt)? Det är ju en förolämpning mot mina kunders intelligens! Mitt mål inför framtiden är att kunna erbjuda vinylskivor till rimliga priser men det är inte jätteaktuellt i dagsläget och de stora aktörerna inom musikindustrin verkar inte ha fattat vad som är det verkliga problemet så nån ljusning från deras håll lär inte heller komma jättesnart. Om någonsin.
Vad jag däremot säljer högvis av är CDR-demos för 20 spänn styck. Tyvärr räcker de ändå inte för att jag ska gå runt (break even= cirka 1000 sålda demos per år eftersom det bara är några få ören per demo som är ren vinst) men det visste jag redan innan jag började. Min önskan är bara att kunna sprida obskyr musik till obskyra musikälskare. När jag frågade en av mina kunder hur det kom sig att han ville ha ett stort antal demos med oetablerade artister så fick jag i själva verket svaret på frågan om varför skivbolagen slutat tjäna astronomiska summor varje år -"Kostar nåt tjugo spänn kan jag chansa utan att ha hört det tidigare till skillnad från om nåt kostar 200 spänn. Då måste det vara helt sanslöst, nästan magiskt, bra för att man ens ska överväga att köpa för de pengarna.".
Så enkelt är det. Fildelningen är inte boven bakom skivbolagens magplask. Den största orsaken är att de försöker krama vatten ur en sten. Ingen vid sina sinnens fulla bruk vill betala 170-200 spänn för nåt som har ett mediokert innehåll, låg kvalitet och som dessutom har en produktionskostnad på mindre än en tiondel av det per enhet. Det är en förolämpning mot vår intelligens som konsumenter. När man sen dessutom försöker bita den hand som föder en genom att skuldbelägga fildelare (som tveklöst är nästan uteslutande samma personer som köper konsertbiljetter, live-DVDs, filmer och skivor) med att egenhändigt ha mördat all skaparglädje i denna värld är man ute på riktigt djupt vatten.
Då har man inte bara skjutit sig själv i båda fötterna, man sitter och försöker skära sönder hjulen på rullstolen också...
När man sen lyckas vrida debatten så det låter som att jag som musikkonsument och fildelare har nån form av konstig försörjningsplikt gentemot en gammal överbetald dinosaurie som Per Gessle måste man börja tänka efter lite grann.
Jag kör en femton år gammal nazirolls med ytrost överallt för att jag inte har nåt val. Utan aset skulle jag inte komma till och från mitt långt ifrån överbetalda skitjobb året runt. Per kan välja vilken av hans Ferraris han vill ta när han ska nöjesåka, karln bor trots allt i sin huvudsakliga arbetsplats och arbetar med sitt största intresse. Det gör inte jag.
Så varför verkar det helt plötsligt som att Per och hela hans familj går en plågsam svältdöd till mötes för att jag inte vill betala överpriser för hans skitmusik?
Om det är till någon tröst Per så delar jag inte heller ut dina låtar på nätet, jag har inget intresse av att sprida dynga. Hade det däremot varit så att du verkligen svalt ihjäl för att jag fildelade din musik så hade jag nog övervägt det som en god gärning gentemot musiksverige. En form av barmhärtighetsmord så att säga.
Debatten har spårat ur totalt och genererat en lag som inte bara är ett stort skämt utan även ett hot mot rättssäkerheten i vårt land (om det nu någonsin funnits en sådan) när man ger privata intressen rätt att inkräkta på den personliga integriteten på ihopfabulerade grunder. Bortsett från den korkade aspekten i att skiv/filmbolagen och förläggarna inte har förstått att de själva är orsaken till sina sjunkande intäkter skulle jag även vilja belysa en annan aspekt i sammanhanget. Bör inte ett "brott" generera nån form av vinst för förövaren? För mig veterligt sitter inte den ensamstående småbarnsmamman i Bromölla som laddar hem Råttatouille åt sina barn och gör feta cash på det. Eller har jag fel? Har vi 100000+ tonåringar runtom i landet som lever ett liv i lyx och flärd för att de brukar ladda hem sina favoritlåtar från piratebay? Jag tror inte det...
Vad som däremot är ett vinstgivande brott är piratkopiering som inte är samma sak som fildelning. Att fildela är att ladda ner eller upp digitala kopior utan vinst eller förlust för någon alls.
Piratkopiering däremot är att skapa originaltrogna hårdvarukopior som man sen säljer med vinst. Då en piratkopia är sanslöst mycket billigare än äkta vara kan man ju spekulera i om det verkligen är så att samma konsument skulle ha köpt det dyrare originalet om det var det enda tillgängliga. Det förefaller inte speciellt troligt, man hade nog låtit bli att köpa helt istället. Men hur som helst så gör piratkopieraren en vinst på sitt brott så även om det i mina ögon inte är detsamma som en stöld (en piratkopierare har ju i allmänhet betalat för originalet som används till att kopiera från) så gör de ändå pengar på någon annans kreation vilket bör anses vara fel. Jaga dem istället. Att jaga och trakassera fildelare kommer i slutändan bara att slå tillbaka på industrin som helhet och i onödan försvåra för oetablerade artister att göra sig ett namn i mediabruset.
För att avrunda så kan jag även nämna att all musik jag och de band jag spelar med skapar är tillgänglig på nätet i någon form vilket har genererat speltillfällen, intervjuer och recensioner vilket ju självklart i slutändan innebär att fler och fler upptäcker oss=ännu mer speltillfällen och publicitet osv. Fildelning är ett oerhört kraftfullt verktyg för oetablerade artister, framförallt i icke-mainstreamgenrer, för att sprida sin musik och i slutändan få komma ut och göra sig ett namn utan att behöva bli våldtagen analt av Bert Karlsson och hans likar dagligen. Tack vare fildelning har vi fans över hela världen. Inte lika många som "Wacko Jacko" kanske men det finns åtminstone nån slyngel i varje hörn av vårt klot som lyssnar på och uppskattar vår musik.
Det hade inte varit möjligt utan internet och fildelning.
Hjärtinfarkten var inte långt borta alls men jag överlevde trots ett psi-värde i mitt cirkulationssystem som skulle fått mätarnålen att studsa mot stoppklacken bortom den klarröda delen av skalan. För jag vet av empirisk erfarenhet att nedladdning, olaglig eller ej, är det bästa som hänt oetablerade artister och kreatörer sen nån insåg att ihåliga trädstammar och klubbor inte bara var ett smidigt sätt att kommunicera med sina polare över långa avstånd utan även ett utmärkt redskap för att hamra fram dansanta rytmer (och på så sätt skapades den första Trance-musiken).
Jag har hållt på med musik såpass länge att jag var med om den period när man bytte kassettband med andra musikervänner och på så sätt spred sin eller andras musik. Det var tidsödande, dyrt för en slyngel utan egentlig inkomst och hade en väldig begränsad spridning. För om inte jag gillade det jag fick i utbyte så stannade ju spridningen hos mig trots att det säkert skulle funnits nån annan som hade tyckt musiken var fullständigt briljant. Men de hade inte möjlighet att upptäcka nåt som inte var sökbart för var och en. Så tapetrading var högst chansartat, gillade man nåt själv så spreds det. Annars användes kassetten bara till att spela in nåt annat och så tog spridningen stopp istället för att fortsätta i all evighet. För som en småländsk bekant till mig brukar uttrycka det "Smauken e` som hröuven-klöuven".
Det jag pissar på kommer någon annan att älska bara de får möjlighet att upptäcka det.
Fildelning å andra sidan är tillgängligt för alla, sökbart för alla och tar inte slut bara för att en snubbe i utdelningskedjan inte uppskattade det han fick hem. Dessutom är det billigt då de flesta har tillgång till internet i någon form och då kan man ju lika gärna utnyttja det.
Inget fysiskt behöver skickas med kungliga postverket utan jag får bara hem en digital kopia som jag kan lyssna eller se på och gillar jag det kan jag skicka en kopia åt nån annan som jag vet delar min smak. Alternativt om jag hatar det kan jag ändå skicka det vidare till nån som jag tror kan uppskatta det mer än mig för jag har ändå ingen nytta av ettorna och nollorna. Till skillnad från kassettbandet som var hårdvaluta och kunde spelas över med mina egna skapelser eller favoriter om det inte innehöll nåt intressant.
Chansen för att jag ska köpa en legal hårdvara eller gå på en konsert om jag gillar nåt jag hört/sett är också överhängande dels för att jag är en samlare av rang och dels för att jag glatt stödjer en duktig skapare med mina pengar. Det är ju en förutsättning för att de ska kunna/vilja skapa mer av det som jag gillar.
Undantaget är giriga artister som tex Metallica eller Jan Guillou. De har mer pengar än de nånsin kommer att behöva men de gnäller ändå om att de blir bestulna och inte tjänar tillräckligt mycket längre för att de ondsinta fildelarna "stjäl" deras verk. De är två exempel på skapare vars verk jag uppskattar och skulle ha betalat pengar för att få hårdvaror av. Men de kommer aldrig mer se en krona av mina pengar, det är då säkert. Jag hoppas däremot att just deras kreationer kommer vara på tio i topp över mest utdelade det närmaste milleniet eller så. Det har de gjort sig förtjänta av.
Vad som däremot är ett réellt hot mot artister, etablerade eller ej, är överpriser och lågkvalitativa produkter i en ohelig allians.
Jag har svart på vitt för att backa upp det påståendet. Sen några år tillbaka har jag en egen independent-label som jag driver i hobbysyfte utan några intentioner att någonsin tjäna en krona. I år har det gått ganska bra, jag ligger bara back med cirka 400 kronor än så länge vilket är det bästa resultatet sen starten. Orsaken till detta är självklart att folk inte köper skivor längre. Dels är CD-skivan som format underlägset när det kommer till att återge musik och jag riktar mig till väldigt kräsna musikkonsumenter med väldigt exklusiv smak, dels är min kundkrets inte speciellt köpstark. Så på sätt och vis slår fildelningen hårt mot mig också.
Men varför i hela friden ska jag begära att nån ska köpa en CD med dassig ljudåtergivning när man kan ladda hem samma dassiga kvalitet gratis (om än olagligt)? Det är ju en förolämpning mot mina kunders intelligens! Mitt mål inför framtiden är att kunna erbjuda vinylskivor till rimliga priser men det är inte jätteaktuellt i dagsläget och de stora aktörerna inom musikindustrin verkar inte ha fattat vad som är det verkliga problemet så nån ljusning från deras håll lär inte heller komma jättesnart. Om någonsin.
Vad jag däremot säljer högvis av är CDR-demos för 20 spänn styck. Tyvärr räcker de ändå inte för att jag ska gå runt (break even= cirka 1000 sålda demos per år eftersom det bara är några få ören per demo som är ren vinst) men det visste jag redan innan jag började. Min önskan är bara att kunna sprida obskyr musik till obskyra musikälskare. När jag frågade en av mina kunder hur det kom sig att han ville ha ett stort antal demos med oetablerade artister så fick jag i själva verket svaret på frågan om varför skivbolagen slutat tjäna astronomiska summor varje år -"Kostar nåt tjugo spänn kan jag chansa utan att ha hört det tidigare till skillnad från om nåt kostar 200 spänn. Då måste det vara helt sanslöst, nästan magiskt, bra för att man ens ska överväga att köpa för de pengarna.".
Så enkelt är det. Fildelningen är inte boven bakom skivbolagens magplask. Den största orsaken är att de försöker krama vatten ur en sten. Ingen vid sina sinnens fulla bruk vill betala 170-200 spänn för nåt som har ett mediokert innehåll, låg kvalitet och som dessutom har en produktionskostnad på mindre än en tiondel av det per enhet. Det är en förolämpning mot vår intelligens som konsumenter. När man sen dessutom försöker bita den hand som föder en genom att skuldbelägga fildelare (som tveklöst är nästan uteslutande samma personer som köper konsertbiljetter, live-DVDs, filmer och skivor) med att egenhändigt ha mördat all skaparglädje i denna värld är man ute på riktigt djupt vatten.
Då har man inte bara skjutit sig själv i båda fötterna, man sitter och försöker skära sönder hjulen på rullstolen också...
När man sen lyckas vrida debatten så det låter som att jag som musikkonsument och fildelare har nån form av konstig försörjningsplikt gentemot en gammal överbetald dinosaurie som Per Gessle måste man börja tänka efter lite grann.
Jag kör en femton år gammal nazirolls med ytrost överallt för att jag inte har nåt val. Utan aset skulle jag inte komma till och från mitt långt ifrån överbetalda skitjobb året runt. Per kan välja vilken av hans Ferraris han vill ta när han ska nöjesåka, karln bor trots allt i sin huvudsakliga arbetsplats och arbetar med sitt största intresse. Det gör inte jag.
Så varför verkar det helt plötsligt som att Per och hela hans familj går en plågsam svältdöd till mötes för att jag inte vill betala överpriser för hans skitmusik?
Om det är till någon tröst Per så delar jag inte heller ut dina låtar på nätet, jag har inget intresse av att sprida dynga. Hade det däremot varit så att du verkligen svalt ihjäl för att jag fildelade din musik så hade jag nog övervägt det som en god gärning gentemot musiksverige. En form av barmhärtighetsmord så att säga.
Debatten har spårat ur totalt och genererat en lag som inte bara är ett stort skämt utan även ett hot mot rättssäkerheten i vårt land (om det nu någonsin funnits en sådan) när man ger privata intressen rätt att inkräkta på den personliga integriteten på ihopfabulerade grunder. Bortsett från den korkade aspekten i att skiv/filmbolagen och förläggarna inte har förstått att de själva är orsaken till sina sjunkande intäkter skulle jag även vilja belysa en annan aspekt i sammanhanget. Bör inte ett "brott" generera nån form av vinst för förövaren? För mig veterligt sitter inte den ensamstående småbarnsmamman i Bromölla som laddar hem Råttatouille åt sina barn och gör feta cash på det. Eller har jag fel? Har vi 100000+ tonåringar runtom i landet som lever ett liv i lyx och flärd för att de brukar ladda hem sina favoritlåtar från piratebay? Jag tror inte det...
Vad som däremot är ett vinstgivande brott är piratkopiering som inte är samma sak som fildelning. Att fildela är att ladda ner eller upp digitala kopior utan vinst eller förlust för någon alls.
Piratkopiering däremot är att skapa originaltrogna hårdvarukopior som man sen säljer med vinst. Då en piratkopia är sanslöst mycket billigare än äkta vara kan man ju spekulera i om det verkligen är så att samma konsument skulle ha köpt det dyrare originalet om det var det enda tillgängliga. Det förefaller inte speciellt troligt, man hade nog låtit bli att köpa helt istället. Men hur som helst så gör piratkopieraren en vinst på sitt brott så även om det i mina ögon inte är detsamma som en stöld (en piratkopierare har ju i allmänhet betalat för originalet som används till att kopiera från) så gör de ändå pengar på någon annans kreation vilket bör anses vara fel. Jaga dem istället. Att jaga och trakassera fildelare kommer i slutändan bara att slå tillbaka på industrin som helhet och i onödan försvåra för oetablerade artister att göra sig ett namn i mediabruset.
För att avrunda så kan jag även nämna att all musik jag och de band jag spelar med skapar är tillgänglig på nätet i någon form vilket har genererat speltillfällen, intervjuer och recensioner vilket ju självklart i slutändan innebär att fler och fler upptäcker oss=ännu mer speltillfällen och publicitet osv. Fildelning är ett oerhört kraftfullt verktyg för oetablerade artister, framförallt i icke-mainstreamgenrer, för att sprida sin musik och i slutändan få komma ut och göra sig ett namn utan att behöva bli våldtagen analt av Bert Karlsson och hans likar dagligen. Tack vare fildelning har vi fans över hela världen. Inte lika många som "Wacko Jacko" kanske men det finns åtminstone nån slyngel i varje hörn av vårt klot som lyssnar på och uppskattar vår musik.
Det hade inte varit möjligt utan internet och fildelning.
Kommentarer
Postat av: Josefin Karestedt
Du är ju helt fantastisk på att skriva, mkt intressant läsning! Kram från kusinen i GBG
Trackback
