Snön är alltid vitare på andra sidan...
Nu är det officiellt. Jag hatar snö. Från djupet av mitt hjärta. Om jag aldrig mer såg en snöflinga skulle jag vara världens lyckligaste. Snö=SHIT. Snö är ondska. Ordet "snö" kan översättas till en numerisk kod och den koden utläses 6x111.
Det är nämligen så att jag för andra dagen på raken nästan inte kommit ut ur huset för att det snöat så mycket att dörren knappt gått att öppna. Garaget fick jag skotta upp för att komma åt plogen, öppna porten med våld var inte ens ett alternativ. Sen har jag fått ägna två timmar åt att ploga upp min uppfart och försöka genomföra en arkeologisk utgrävning för att hitta igen min brevlåda nånstans i den stenhårda plogvallen. Skitkul... inte! Att sen försöka komma ihåg hur många trappsteg min förstubro hade var ju också intressant. Men tack vare en envishet och en upptäckarglädje som skulle gjort självaste Indiana Jones grön av avund nådde jag slutligen marknivå igen och kunde konstatera att snötäckets topp var strax ovanför mina knän. Yey...
Att då minnas att jag klagat över att det inte var tillräckligt mycket snö när jag bodde i Småland gör mig en aning konfunderad. Varför insåg jag inte hur lycklig jag var? Då slog det mig att snön alltid är vitare på andra sidan. Snö är ju jättefin så länge den bara ligger och ser dekorativ ut nånstans där man inte behöver häva iväg den med en spade.
När den är sådär alldeles lagom pudrig och fluffig och bara gnistrar lite småsött.
När den däremot stänger mig inne i mitt hus, är lagom blöt (sådär så det rinner vatten om spaden när man skottar) och når upp till knäna då är den inte fin nånstans. Då är den bara ett onödigt ont. Såna gånger heter det inte "nä men vad trevligt med en vit jul" då heter det "Be gone oh Satan and all ye unclean spirits! The power of Christ compells you!".
Så nu är det så här din överviktiga, orakade, "jag känner mig sexig i röda trikåer"-myt med deadline-problem. Jag vill ha en snöslunga. Och nu pratar vi inte om nån liten fjösig 8hk kinatillverkad klump i plast som knappt orkar med att tugga pudersnö, jag menar en riktig snöslunga. En sån där som suger in ett par pensionärer eller en grupp dagisbarn som råkar stå för nära utan att ens tappa varv. En snöslunga som med lätthet mumsar i sig en normalstor personbil eller förstubron likväl som stora isklumpar eller min granne och hennes knähund som envisas med att bajsa framför min brevlåda utan att matte ids plocka upp det.
En snöslunga som skalder skall komma att skriva sånger om i hundra år framåt och som det kommer att berättas historier om framför lägereldar tills allemansrätten tas bort och lägereldar förbjuds i lag. Ett mekaniskt monster med dubbla 16-cylindriga och kompressormatade Merlin stjärnmotorer som egentligen hör hemma i ett flygplan. Den ska ha skovlar som får Titanics propellrar att framstå som en elvisp från Ö&B i jämförelse och det ska höras och kännas i de fyra-fem närmaste grannkommunerna när jag startar den. För att inte tala om att grabbarna på seismografiska institutet kommer säga "Åh nej, nu kör den där tokiga norrlänningen sin snöslunga igen. Kan den där besten vara riktigt laglig egentligen? ".
Framförallt ska OPEC-länderna kallsvettas och i panik beordra att alla oljekällor ska producera på 110% kapacitet varje gång SMHI rapporterar att det kommer snöa i Västerbottens inland och Norge kommer att kalla en oljeplattform "Behemoth" efter min snöslunga .
Helst ska den även vara förbjuden på minst två kontinenter (men inte här såklart) i enlighet med lokala restriktioner mot massförstörelsevapen. Självklart skall den även kvala in som världens åttonde underverk men det anser jag är underförstått i sammanhanget...
En sån snöslunga vill jag ha, capice, Tomten?
För nu är jag leds och det är bara december ännu. Det riktiga blötsnö-infernot kommer ju först i april och då ser jag helst att min snöslunga står beredd på gården och bara rister och frustar av glädje över att få kasta tonvis av fastforms-H2O ett par kilometer bort från min garageuppfart. Är det för mycket begärt kanske?
Det är nämligen så att jag för andra dagen på raken nästan inte kommit ut ur huset för att det snöat så mycket att dörren knappt gått att öppna. Garaget fick jag skotta upp för att komma åt plogen, öppna porten med våld var inte ens ett alternativ. Sen har jag fått ägna två timmar åt att ploga upp min uppfart och försöka genomföra en arkeologisk utgrävning för att hitta igen min brevlåda nånstans i den stenhårda plogvallen. Skitkul... inte! Att sen försöka komma ihåg hur många trappsteg min förstubro hade var ju också intressant. Men tack vare en envishet och en upptäckarglädje som skulle gjort självaste Indiana Jones grön av avund nådde jag slutligen marknivå igen och kunde konstatera att snötäckets topp var strax ovanför mina knän. Yey...
Att då minnas att jag klagat över att det inte var tillräckligt mycket snö när jag bodde i Småland gör mig en aning konfunderad. Varför insåg jag inte hur lycklig jag var? Då slog det mig att snön alltid är vitare på andra sidan. Snö är ju jättefin så länge den bara ligger och ser dekorativ ut nånstans där man inte behöver häva iväg den med en spade.
När den är sådär alldeles lagom pudrig och fluffig och bara gnistrar lite småsött.
När den däremot stänger mig inne i mitt hus, är lagom blöt (sådär så det rinner vatten om spaden när man skottar) och når upp till knäna då är den inte fin nånstans. Då är den bara ett onödigt ont. Såna gånger heter det inte "nä men vad trevligt med en vit jul" då heter det "Be gone oh Satan and all ye unclean spirits! The power of Christ compells you!".
Så nu är det så här din överviktiga, orakade, "jag känner mig sexig i röda trikåer"-myt med deadline-problem. Jag vill ha en snöslunga. Och nu pratar vi inte om nån liten fjösig 8hk kinatillverkad klump i plast som knappt orkar med att tugga pudersnö, jag menar en riktig snöslunga. En sån där som suger in ett par pensionärer eller en grupp dagisbarn som råkar stå för nära utan att ens tappa varv. En snöslunga som med lätthet mumsar i sig en normalstor personbil eller förstubron likväl som stora isklumpar eller min granne och hennes knähund som envisas med att bajsa framför min brevlåda utan att matte ids plocka upp det.
En snöslunga som skalder skall komma att skriva sånger om i hundra år framåt och som det kommer att berättas historier om framför lägereldar tills allemansrätten tas bort och lägereldar förbjuds i lag. Ett mekaniskt monster med dubbla 16-cylindriga och kompressormatade Merlin stjärnmotorer som egentligen hör hemma i ett flygplan. Den ska ha skovlar som får Titanics propellrar att framstå som en elvisp från Ö&B i jämförelse och det ska höras och kännas i de fyra-fem närmaste grannkommunerna när jag startar den. För att inte tala om att grabbarna på seismografiska institutet kommer säga "Åh nej, nu kör den där tokiga norrlänningen sin snöslunga igen. Kan den där besten vara riktigt laglig egentligen? ".
Framförallt ska OPEC-länderna kallsvettas och i panik beordra att alla oljekällor ska producera på 110% kapacitet varje gång SMHI rapporterar att det kommer snöa i Västerbottens inland och Norge kommer att kalla en oljeplattform "Behemoth" efter min snöslunga .
Helst ska den även vara förbjuden på minst två kontinenter (men inte här såklart) i enlighet med lokala restriktioner mot massförstörelsevapen. Självklart skall den även kvala in som världens åttonde underverk men det anser jag är underförstått i sammanhanget...
En sån snöslunga vill jag ha, capice, Tomten?
För nu är jag leds och det är bara december ännu. Det riktiga blötsnö-infernot kommer ju först i april och då ser jag helst att min snöslunga står beredd på gården och bara rister och frustar av glädje över att få kasta tonvis av fastforms-H2O ett par kilometer bort från min garageuppfart. Är det för mycket begärt kanske?
Kommentarer
Postat av: mamma
Hihi! Men du behöver nog motionen även om det är kul att drömma, o, du hyperbolens mästare!
Kram, gullungen min
Trackback
