hostmorker

Som de flesta vet så är ju jag till yrket taxichaufför. Ett yrke som gör även de de mest öppensinnade och harmoniska personer till sämre människor av en mängd olika orsaker. Dels är det ofta väldigt långa och obekväma skift, kundkretsen tillhör i alltför många fall vad man skulle kunna kategorisera som samhällets bottenskrap (åtminstone mentalt och oftast självvalt genom överdrivet alkoholintag) och timlönen är löjligt låg. Aldrig tidigare har jag arbetat så många timmar för så lite pengar om man säger så.

Nu har ju jag aktivt tagit tag i åtminstone några av problemen i sammanhanget genom att byta både taxibolag och åkeri vilket faktiskt gjort mig mer än bara lite nöjdare och kanhända kanske även gjort mig till en lite bättre människa än jag var för två månader sedan. Tyvärr kommer jag nog aldrig att kunna återfå den godhjärtade och empatiska inställning till mänskligheten som jag hade innan jag mötte verkligheten bakom ratten i en taxi men jag är åtminstone inte längre fylld av djupt och ingrott hat mot allt och alla. Och! För första gången på ett år är jag inte arg när jag kommer hem från jobbet, jag känner att jag kompenseras lite bättre för min arbetsinsats än tidigare och mina skift har blivit mänskliga så att man kan ha ett liv utöver att bara arbeta, sova och äta 24/7. Dessutom har jag fått en mycket trivsammare chef vilket självklart är ett stort plus i kanten.

Dock finns det något i min yrkesmässiga vardag som jag inte kan påverka genom att byta arbetsgivare och det är kontakten med de fullt nyktra, (åtminstone i juridisk mening)mentalt tillräkneliga och vuxna, människor som färdas till fots eller på de apokalypsens frustande fålar som i dagligt tal kallas för cyklar. Med en liten ordlek kan vi lägga in dem i facket "Risk-puckon" dvs. människor som tar onödiga och framförallt korkade risker i sin vardag.

Det är nämligen så att jag flera gånger per arbetsdag förundras över hur genuint dumma i hela huvudet vissa är när de rör sig bland bilarna i trafiken. Mycket av denna idioti beror på den urbota genomkorkade lagen om att fotgängare har företräde mot fordon vid obevakade övergångsställen vilket får fotgängare att med dödsförakt i blicken kasta sig ut på övergångsställena utan att titta om det kanske är en bil i närheten som inte hinner bromsa för att den helt enkelt inte vet att det finns en flanör bakom den två meter höga snödrivan. Varför? Jo, för att de både kan och får göra det om man tolkar lagen väldigt frimodigt.

Om möjligt värre är sen kategorin småbarnsföräldrar med barnvagn som kastar fram sin barnvagn som en buffert mellan sig och trafiken innan de själva springer efter, återigen utan att vrida huvudet åt något håll för att förvissa sig om att de inte knuffar ut sitt ättelägg framför en lastbil.

Cyklisterna är dock de som slår flest dumhetsrekord om dagen. För cyklister har faktiskt inte företräde som fotgängare (de räknas som fordon och har alltså inte rätt att gå före bilar bara för att det finns en herr Gårman-skylt utan trafikljus i närheten). Detta verkar de flesta cyklister dock inte ha förstått utan cyklar så fort de bara mäktar med, helst utan att titta åt något håll annat än spikrakt framåt, rakt ut på övergångsställen så ofta de bara hinner och orkar. För bästa effekt ser de till att inte ha varken lysen eller reflexer som skulle kunna ge åtminstone en minimal förvarning åt den intet ont anande bilisten som får en cyklande student utsmetad över vindrutan under sin färd till jobbet.

Sist men inte minst har vi "övrigt-kategorin". Fotgängare som går i mörka kläder och utan reflexer på bilvägar i mörkret. Människor som springer ut bakom backande bilar, folk som kliver ut vid bussens främre del och rakt ut i körfältet skymda från övriga bilister av just bussen och alla andra oskyddade idioter som intet hellre verkar önska än att få sluta sina dagar som en blodig kylarprydnad åt valfritt motorfordon.

Och när jag gång efter annan tvärnitar för att rädda livhanken på alla de här nötterna som uppenbarligen inte borde få vistas utomhus utan vårdare så funderar jag vart allt gick så fel?

För när jag växte upp lärde föräldrar sina barn att man skulle titta åt båda hållen INNAN man gick över vägen. En gång om året kom det dessutom en trafikpolis till våran skola som berättade om hur viktigt det var att använda reflexer både på sina kläder och på sin cykel och att vara uppmärksam på bilarna i trafiken för, som han sa, "barn är mjuka och bilar är hårda" (om inte minnet sviker hade även barndomsidolen Bamse det som slagord ett tag?). Dessutom fick vi lära oss (främst de som åkte med skolbussen varje dag) att när man kliver ut ur bussen går man ut vid den bakre delen när man ska korsa vägen så att bilister som passerar bussen kan se en i tid och slipper köra över en för att man helt plötsligt ploppar upp som en svamp vid bussens front.

Och den devisen har jag levt efter sedan dess. För jag vet, utan att ha behövt testa, att klampar jag ut framför en bil så blir jag bara en blöt fläck i någons vindruta och hur roligt är det på en skala egentligen? Går jag ute på natten har jag reflex så att bilister ser mig innan jag är en permanent del av bilens front och cyklar jag så tittar jag mig över axeln och ger handtecken innan jag svänger. För det fick jag lära mig var ett bra och enkelt sätt att överleva ute i trafiken. För tro det eller ej, man kan faktiskt dö om man är oförsiktig i trafiken. Jag lovar, det är alldeles sant...
För får man en bil i famnen blir man kall om arslet och får träffa sankte Per alldeles för mycket i förtid. I värsta fall alltså. Har man riktigt flyt istället så överlever man och får tillbringa resten av sitt liv i en rullstol, käka genom en slang i magen och ha som största höjdpunkt på dagen när den personliga assistenten byter stomipåse. Och varför då? Jo, för att man inte klarade av att utföra den motoriskt enkla manövern att vrida på huvudet en gång åt vardera hållet. Det är oomkullrunkeliga fakta.

Så därför undrar jag bara, varför tror så många andra oskyddade trafikanter att bilar är sfäriska, har ungefär samma vikt som balsaträ, gjuts fram i silikongummi och, som pricken över i... att deras biologiska far egentligen hemlighållts av deras mödrar och lystrar till aliaset Clark Kent? För så fruktansvärt gammal är jag inte att jag är den sista av min generation som kommer ihåg trafikpolisens goda råd och lever efter dem än idag. Så kan det bara inte vara! Eller?