Tända ett ljus...

...till minne av gammelmommo Helmi ska jag göra idag.

Jag tror inte hon skulle misstycka om fler än jag gjorde det heller.

Tyvärr är jag inte närvarande på begravningen men jag tror hon vet att vi skulle vilja vara där.

Vila i frid Helmi.

"Landet Lagom" (där du aldrig får försvara dig själv, din familj eller din egendom)...

Hovrättens dom i Rödebyfallet

Ännu en gång har sveriges rättsväsende visat att det alltid är förövaren, inte offret, som har rätten på sin sida.

"spontant känns det rätt så bra för familjen att de fick fastslaget att mannen hade uppsåt att döda deras barn."

F*ck you överbetalda advokatsvin!!! Det som skulle fastslagits är att era kräk till avkommor hade trakasserat, förföljt och hotat den här mannen och hans familj under en längre tid. Det som borde fastslagits är att era misslyckade aborter till barn klev in på en annan persons privata mark, hotade att slå ihjäl honom och hans familj och sen fick de smaka på sin egen medicin. Tough luck! Vart var ni föräldrar nånstans när era barn gjorde allt det här?! Ska ni straffa någon så kan ni ju se till er själva först. För att citera tv-kändisen Jesse James "Why don´t you just shoot yourself?".

Och till er som upprörs över hur man kan "mörda" en människa utan att få en påföljd. Mord och självförsvar är två olika saker. Tex. om gänget slagit ihjäl någon av familjemedlemmarna. Det hade varit mord. När pappan sköt ungarna som hotade familjen? Det är självförsvar så det bara stänker om det!

Skit. Ner. Er.

Frågar ni mig skulle karln haft medalj och fått skadestånd från ungjävlarnas föräldrar till tids ände och sen några veckor till. Inte blivit skadeståndsskyldig. Så. Jävla. Sjukt. 

Hade det här hänt i "de frias land" skulle han fått miljardskadestånd av ungjävlarnas föräldrar för all skit som deras ouppfostrade kräk hittade på innan ödesnatten när de slutligen fick lönen för vad de hade jobbat ihop till helt själva.

Men nu är vi inte där, vi befinner oss i "Landet Lagom" där du aldrig får höja ett finger för att försvara varken dig själv, din familj eller din egendom.

Om du ändå skulle känna för att, medelst en välriktad spark över knät, stoppa snubben som du tagit på bar gärning med att sno din bilstereo ska du tänka om en extra gång. I "Landet Lagom" blir du mest troligt dömd för misshandel och får betala tio gånger så mycket som stereon är värd i skadestånd till tjuven. Låt honom ta skiten istället och köp en ny. Skulle det irritera dig att bjussa på en ny stereo varannan månad kan du ju alltid knyta näven i fickan.
För det får du faktiskt fortfarande göra även i "Landet Lagom".

Skulle det sen inträffa att en osnuten slyngel hotar dig med en kniv och hotar att döda dig om han inte får dina pengar och värdesaker så skall du aldrig, aldrig, överväga att slå honom medvetslös med din attacheväska och sen ringa polisen.
För i "Landet Lagom" blir du isf. antagligen dömd för både grov misshandel, resande av livsfarligt vapen och dråpförsök. De små värden du kan tänkas bli av med kommer te sig som fikapengar jämfört med dina dagsböter som kommer hamna nånstans i samma liga som Nigerias statsskuld. Så bjud rånaren på det.
För i "Landet Lagom" är det så mycket enklare och framförallt  billigare.

Och om, Gud förbjude, du och din familj skulle bli hotade till livet och trakasserade av ett gäng under en längre tid som slutligen tränger sig in på din gård och hotar att döda dig, dina barn och din fru med tillhyggen så skall du under inga som helst omständigheter hämta ditt gevär och skjuta kräken som de hundar de är. Ge hellre geväret till gänget så de kan skjuta er istället. För det är mycket snabbare och smärtfriare att skjutas än att bli misshandlad till döds med tillhyggen. Så få inga dumma idéer om att skydda din familj, det kommer bara slå tillbaka på dig själv i slutändan. 
För i "Landet Lagom" är ditt hem inte din borg.
Och i "Landet Lagom" kan inga jurister stava till s j ä l v  f ö r s v a r.
I "Landet Lagom" är ditt liv inget värt jämfört med den som uppsåtligen vill förstöra det för dig.
I "Landet Lagom" är offret alltid rättslöst... 


Det existerar inte ord som till fullo beskriver hur mycket jag föraktar Hovrättens ledamöter just nu. Må de alla drabbas av akut pungbrock, tarmvred och hornhinneavlossning inom en snar framtid...

Och varför är man förvånad?

Skulle jag nån gång få barn kan jag garantera att det här aldrig skulle bli ett aktuellt problem.

Att ens komma på tanken att låta ungarna spela dator ett dygn i sträck... Wow (ursäkta den dåliga ordvitsen) alltså!

People=SHIT

För en massa år sedan var jag med om en hyfsat allvarlig bilolycka. Jag klarade mig utan träfrack tack vare bilbältet men kan bara konstatera att det inte var mina medtrafikanters förtjänst utan ren tur att jag inte frös ihjäl då det var mitt ute i obygden och under smällkallaste vintern det inträffade. Precis som denna man fick jag nämligen uppleva frustrationen av att se bil efter bil som bara körde förbi och lämnade mig åt mitt öde.

Jag minns inte om jag hade nån uttänkt policy angående att stanna vid olycksplatser innan den händelsen men jag kan säga att idag stannar jag alltid  oavsett om jag är övertygad om att de redan ringt efter hjälp eller inte.

Det är fan i mig bara rent folkvett och inget mindre! Dessutom är det olagligt att inte stanna vid en olycksplats om inte polis eller ambulans redan är där. Det räknas som smitning och innebär att man blir av med körkortet om det kan bevisas. Var jag lagstiftare skulle det även medföra offentlig prygel, livstids hängning och elektriska stolen på vatten och bröd tills helvetet fryser till is.

Jag är 100% för en civilkurage-lag. För den enda gången medelsvensson skulle våga ta risken att hjälpa en medmänniska i nöd och kanske skita ner sin bilklädsel med blod eller få en blåtira eller en utslagen tand för någon okänd människas skull är faktiskt om de är högst medvetna om att undlåtande att göra det innebär ett hårt straff.

Folk är nämligen inte bara skit. De är fega skitar framförallt...  Och det enda som kan ge medelsvensson lite hår på bröstet är hot om ett ordentligt vite. Tragiskt men sant...

Och innan frågan dyker upp så kan jag besvara den i förebyggande syfte. Ja! Jag är precis lika kaxig i verkliga livet också. Jag har gått emellan i bråk mellan folk jag inte känt... Och fått stryk så det räckt för två.

Men jag gjorde det iaf. För det är det enda rätta att göra.  Hade jag låtit bli kanske de i underläge inte hade levt idag.

Tänk på det nästa gång ni går hem från krogen och passerar ett gäng som står och sparkar på någon som ligger samtidigt som ni väljer att titta åt andra hållet för att ni är rädda att åka på stryk själv om ni lägger er i.
För man kan åtminstone ringa polisen och påpeka det högt och tydligt så kanske de ger sig och springer iväg. 
Annars kanske ni får läsa om en brutal dödsmisshandel i tidningen dagen efter...


Jag har även plockat upp okänt folk som varit med om olyckor i min bil mer än en gång.
Och vägrat att ta emot betalning för hjälpen.
För det är bara rent jävla hyfs att hjälpa andra i nöd, inget man ska behöva få betalt för att göra...

The sound of music (en studie i charmiga tics).

Helt i enlighet med tidens anda återanvänder jag ett gammalt inlägg från ett annat forum bara för att det faktiskt var lite småkul när jag läste igenom det och kände att det hade gjort sig förtjänt av en större publik. Enjoy!



Jag är en sån där jobbig jävel som lever mig in i musik genom att sjunga med, dansa, spela lufttrummor, headbanga eller spela luftgitarr.

Om jag är ensam hemma med dundrande stereo eller står bland tjugo andra löneslavar med mp3-spelaren på maxvolym under arbetstid bekymrar mig föga. Där följer jag den gamla Nike-devisen "Just do it!". Eller som man säger här i sörland* "Gör´t!".

Just här fokuserar vi på min förmåga att sjunga med i låtar jag uppskattar mer än bara lite. Något som jag får för mig förefaller väldigt bisarrt inför mina kollegor eftersom jag då sjunger med till så kramgoa bitar som Dark Funerals "Diabolis interium" eller Type O Negatives "Black no1".

Just det när jag står och growlar för mig själv samtidigt som jag slipar eller svetsar får jag för mig kan verka extra skumt.

Att för sig själv stå och grymta fram textrader som "Impaled angel face. Extinction of the angelic race. Resistance is futile... 666! Resistance is futile..." eller "Kill him, kill him, kill him.... Satan! Nazarene screaming on his crucifixion. Prophecy in its final contradiction." får jag för mig kan framstå som en aning... udda?

Som stark tvåa misstänker jag att mina små dansnummer kommer.

Utan några som helst hämningar kan jag glatt ställa mig och shakea lös Travolta 70´s disco-style med svetshjälmen nerdragen och svetsen i hand till svängiga hits såsom Deicides "When Satan rules his world" eller Rammsteins "Du reicht so gut".

Tack och lov har jag aldrig varit den typen som haft vett att skämmas heller.

Att jag i princip alltid har musik jag lyssnar på är också en av mina roligare egenskaper. Mest troligt för att total tystnad innebär att jag får lyssna på mina tinnitusljud istället. 

 Antingen så är det mp3-spelaren i lurar eller så är det stereon som mullrar på. Och för att inte bli alltför uttråkad brukar jag försöka variera spellistorna relativt ofta och gärna genom att lägga in stora sjok med mp3-or på måfå. Så ock idag.

Helt plötsligt hajjade jag till när jag growlade med i en låt som inte var helt bekant men som ändå var extremt lättsjungen och kändes mer eller mindre naturlig att sjunga. Så jag blev nyfiken. Vilken fantastisk growlröst och vilken intressant rytmik? Det här måste jag börja lyssna på oftare var min spontana tanke.

Sen vek jag ihop mig i ett flatgarv...

Denna, som jag såg det, briljanta vokalist var ingen mindre än undertecknad! Låten som jag lyckats lägga in i spellistan var en demolåt som jag och en kompis pulat ihop i Cubase på kul. Inte konstigt att den var lättsjungen, jag hade ju skrivit texten själv goddamnit! Hahaha! Inte heller var det ju nåt mystiskt att den var i precis rätt tonläge, konstigt vore det ju om jag inte passade perfekt ihop med min egen röst...

Slutsatsen att dra av det här är väl att den gamla klyschan "jag skriver bara den musik som jag själv skulle vilja höra" har mer än bara ett uns av sanning bakom sig?





*Den del av Sverige som för alla Kirunabor sträcker sig från en fiktiv gräns några meter söder om Gällivarekorsningen och hela vägen ner till Smygehuks sydligaste spets. 

 


Däbbd i däsan.

Så vart man då ordentligt förkyld för första gången denna vinter. Happy, happy, joy, joy.

Eller inte. Hatar att var förkyld. Man har för mycket snor i huvudet för att kunna tillgodogöra sig en bra bok så då är det ju läge att bädda ner sig framför tv`n och se nån lagomt hjärndöd serie typ Sex and the city eller Desperate Housewives.

Om man hade haft tv alltså. Det har inte jag. För i normala, friska, fall är tv-tittande något som stjäl timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka och det känns sanslöst korkat att betala pengar för nåt man ändå inte använder.

För som nån vis man en gång sa. "En bra hobby måste följa visa grundnormer. Den ska kosta sjukt mycket pengar, den ska göra absolut noll praktisk nytta  (alltså kan man inte klassa exempelvis husrenovering som en hobby eftersom det ju faktiskt är väldigt nyttogörande) och sist men inte minst ska den ta en sanslös massa tid i anspråk."

En bra hobby alltså. Jag har minst fyra... Så slappande  i tv-soffan finns det ingen tid till i normala fall. Dock är inte denna orgie i snor och slem ett normalfall. Så långt ifrån man kan komma faktiskt. Så vad göra?

Retardnet såklart! Denna aldrig sinande källa till onödig information som sakta men säkert gör en normalbegåvad människa lite dummare för varje sekund man surfar runt på olika forum, nyhetssidor, communitys, videositer och infosidor där man kan få lära sig såna essentiella sanningar såsom att ordet "Necrafistobestialism" är beteckningen för forskandet kring en hobby med sexuellt perverterade undertoner som går ut på att döda människor våldtar levande djur med sina knutna nävar. Känn bara hur din hjärna skrumpnar ihop...

Vidare kan man få sig lite matnyttiga nätdejtingtips till livs. Om nån frågar mig så borde det finnas en övre åldersgräns på såna ställen istället för att aftonbladet ska ha en heltidsanställd skribent som försöker coacha de nät-vettlösa som inte själv kan förstå att man antagligen inte får så många svar på en annons där man beskriver sig själv som en "helgalen ägare till två Rottweilers". Inget fel på rottweilers förvisso, jag skulle gärna ha några själv men... är det bara jag som spontant associerar till ishackor och kokande kaniner? Hon är till och med lite lik Glen Close vilket ju inte gör saken bättre...

Känner man att man fortfarande har lite överflödiga hjärnceller kan man surfa vidare och lära sig att musikalisk virtuositet gärna går hand i hand med efterblivenhet inavel-style. Jag älskar att läsa intervjuer på den här siten för skribenterna där har i princip samma beska humor som jag och när de får ett så stort och saftigt köttben som Mike "Min mamma och min syster är en och samma person" Poggione att hugga in på kan det bara bli en skrattfest.

Dock kräver det både en hyfsad kunskap i det engelska språket och en relativt hög grad av intellektuellt snobberi för att uppskatta intervjun fullt ut så jag hoppas att ni inte redan slösat bort all tillgänglig hjärnkapacitet på sånt här...

Skulle det ändå vara försent kan man med fördel surfa runt på youtube. En site som är i princip skräddarsydd för de självförvållat mentalt handikappade. Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju och efter några timmar av slösurfande på den siten lär man ha jobbat ihop till en två-trehundra år på ett cirkus...

Vid det här laget bör man ha tagit sig till dräggelstadiet där man i princip bara sitter med tomma intetsägande ögon, huvudet hängande mot axeln och blöter ner sin skjortärm. Något jag är övertygad om är ett grundkrav för att man ska få registrera en användare på såna här ställen tex... 

Sådärja, massor av timmar bortslappade och nu börjar halsen kännas lite bättre. Vem behöver egentligen tv när man kan fördumma sig själv på internet istället? 

Konkurrens...

Detta är alltså vad man skall slå så småningom...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3775926.ab

På allmän begäran...

Så här är vi. En publik blogg som kommer läsas av ungefär tre människor varav två är min mor och min syster. Vad meningsfullt det känns (de kan faktiskt ringa när de känner att de bryr sig om min syn på tillvaron)...

För att få lite substans i denna första blogg kan jag kan väl väva ihop det här inlägget runt den pseudonym jag valt. En sk. bra början.

Istället för att välja de vanliga omskrivningarna som "Growlmaster" eller "The beast" (oj vad min mor kommer störa sig på den) som de flesta känner igen mig på så har jag valt att kalla mig "Höstmörker" vilket kommer förvirra en del personer.

Jag kan väl förklara de gamla "nicken" först då. "Growlmaster" härstammar från en gång i retardnets barndom när jag skulle ha en simpel e-post hos hotmail. Eftersom jag har ett av världens vanligaste namn var mitt namn inte att tänka på utan det blev growlmaster_mittnamn@hotmail.com bara för att jag då var en growl-mästare tack vare den enkla saken att growl var en ganska ovanlig företeelse så jag var helt enkelt en fena på det i brist på vettig konkurrens. Så blev growlmaster och jag ett med mongo-net. 

Nåt år senare började en bekant kalla mig för  "Fredde The Beast" då vi spelade ihop i ett band som lirade allt utom death metal men jag envisades med att begära att vi skulle lira covers som jag kunde growla på. Han tyckte jag lät som ett odjur i sammanhanget så smeknamnet hängde kvar lite av slentrian och när jag slutligen fick ett arbete där jag identifierades efter anställningsnummer (som var 666) och mina arbetskamrater visade prov på humor genom att märka upp mina prylar med "property of The Beast" så blev det mitt andra stående retardnet-nick som fått hänga med.

Inte nog med det. Jag använder till och från det som ett sätt att sklija mig från Amon Amarth´s trumslagare (som är min namne till både för och efternamn) i musiksammanhang då jag mer än en gång tvingats förklara att jag inte är "han" fast jag heter samma sak, kommer från Sverige och spelar trummor. Inte lätt det där för utlänningar...

Hur som helst har jag valt att inte använda någotdera här. Istället har jag valt nicket "Höstmörker" som är ett i mina öron vackert ord. Kan min syster kalla sig Ishav så kan jag banne mig heta Höstmörker var tanken. För i min värld är Ishav något mycket vackert samtidigt som det är mystiskt på samma gång. Oändligt på något sätt. Och oändligt är vackert i min värld.
Så tanken var att skapa ett släktskap med min syster och samtidigt ha något ganska vettigt. Ord som hockeyrink, pimpelfiske och onomatopoetisk dök upp i bakhuvudet men inget kändes bra. Till slut kom jag på att jag faktiskt har ett visst samarbete med ett black metal-band som kallar sig just Höstmörker och insåg vilken majestätisk glans som vilade över det ordet.

Jag personligen älskar höstmörkret när det lägger sig över  tillvaron och tvingar fram användat av artificiell belysning. Sen är det dessutom kompakt på ett sätt som inget annat mörker är. Höstmörker är helt enkelt det svartaste mörker som existerar. Vilket passar mig utmärkt. Jag förstod exakt vad Johnny Cash menade när han sa "I´ll keep wearing black until something darker comes along". Många kliade sig i huvudet över det men jag förstod direkt. När höstmörker får ett internationellt erkännande som färg så var det vad herr Cash skulle ikläda sig. Svårare än så var det inte.

För Höstmörker är mörkare än svart. Samtidigt är det så olidligt vackert, ungefär som ett ishav. Förrädiskt, mystiskt och vackert på en och samma gång. För både ishavet och höstmörkret har en sval underton av att kunna ta ditt liv när som helst utan att fråga om lov. Lite romantiskt nästan.

Och då blev det så. Me Höstmörker. You Jane.

Har ni åsikter om det så är det bara att kommentera och se hur mycket jag bryr mig.

Keep on grinding in the free world!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0