hostmorker

Så vart man då ordentligt förkyld för första gången denna vinter. Happy, happy, joy, joy.

Eller inte. Hatar att var förkyld. Man har för mycket snor i huvudet för att kunna tillgodogöra sig en bra bok så då är det ju läge att bädda ner sig framför tv`n och se nån lagomt hjärndöd serie typ Sex and the city eller Desperate Housewives.

Om man hade haft tv alltså. Det har inte jag. För i normala, friska, fall är tv-tittande något som stjäl timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka och det känns sanslöst korkat att betala pengar för nåt man ändå inte använder.

För som nån vis man en gång sa. "En bra hobby måste följa visa grundnormer. Den ska kosta sjukt mycket pengar, den ska göra absolut noll praktisk nytta  (alltså kan man inte klassa exempelvis husrenovering som en hobby eftersom det ju faktiskt är väldigt nyttogörande) och sist men inte minst ska den ta en sanslös massa tid i anspråk."

En bra hobby alltså. Jag har minst fyra... Så slappande  i tv-soffan finns det ingen tid till i normala fall. Dock är inte denna orgie i snor och slem ett normalfall. Så långt ifrån man kan komma faktiskt. Så vad göra?

Retardnet såklart! Denna aldrig sinande källa till onödig information som sakta men säkert gör en normalbegåvad människa lite dummare för varje sekund man surfar runt på olika forum, nyhetssidor, communitys, videositer och infosidor där man kan få lära sig såna essentiella sanningar såsom att ordet "Necrafistobestialism" är beteckningen för forskandet kring en hobby med sexuellt perverterade undertoner som går ut på att döda människor våldtar levande djur med sina knutna nävar. Känn bara hur din hjärna skrumpnar ihop...

Vidare kan man få sig lite matnyttiga nätdejtingtips till livs. Om nån frågar mig så borde det finnas en övre åldersgräns på såna ställen istället för att aftonbladet ska ha en heltidsanställd skribent som försöker coacha de nät-vettlösa som inte själv kan förstå att man antagligen inte får så många svar på en annons där man beskriver sig själv som en "helgalen ägare till två Rottweilers". Inget fel på rottweilers förvisso, jag skulle gärna ha några själv men... är det bara jag som spontant associerar till ishackor och kokande kaniner? Hon är till och med lite lik Glen Close vilket ju inte gör saken bättre...

Känner man att man fortfarande har lite överflödiga hjärnceller kan man surfa vidare och lära sig att musikalisk virtuositet gärna går hand i hand med efterblivenhet inavel-style. Jag älskar att läsa intervjuer på den här siten för skribenterna där har i princip samma beska humor som jag och när de får ett så stort och saftigt köttben som Mike "Min mamma och min syster är en och samma person" Poggione att hugga in på kan det bara bli en skrattfest.

Dock kräver det både en hyfsad kunskap i det engelska språket och en relativt hög grad av intellektuellt snobberi för att uppskatta intervjun fullt ut så jag hoppas att ni inte redan slösat bort all tillgänglig hjärnkapacitet på sånt här...

Skulle det ändå vara försent kan man med fördel surfa runt på youtube. En site som är i princip skräddarsydd för de självförvållat mentalt handikappade. Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju och efter några timmar av slösurfande på den siten lär man ha jobbat ihop till en två-trehundra år på ett cirkus...

Vid det här laget bör man ha tagit sig till dräggelstadiet där man i princip bara sitter med tomma intetsägande ögon, huvudet hängande mot axeln och blöter ner sin skjortärm. Något jag är övertygad om är ett grundkrav för att man ska få registrera en användare på såna här ställen tex... 

Sådärja, massor av timmar bortslappade och nu börjar halsen kännas lite bättre. Vem behöver egentligen tv när man kan fördumma sig själv på internet istället?