hostmorker

Nu var det återigen ett tag sedan jag bloggade här tack vare en kombination av både tids- och internetbrist. Och tro det eller ej men jag har saknat det. Bara för att jag inte har tid att nedteckna mina tankar så har jag inte slutat tänka.
 
Detta medför då att jag har en hel del upplägg till inlägg i minnets arkiv. Vi får se hur många jag hinner och orkar nedteckna just nu. Orsaken till att jag har tid är nämligen att jag är hemma sjuk med hög feber annars skulle jag varit i full färd med att frakta fyllon, detta ärofyllda uppdrag, i skrivande stund.

Vi kan börja med en allmän lägesuppdatering. Som jag tidigare skrivit om så påbörjade jag ju under förra året ett projekt för att försöka bygga upp ett rejält magsår.
Det hela gick ut på att jag skulle arbeta heltid och vara skyddsombud på en av sveriges mest säkerhetsföraktande arbetsplatser samtidigt som jag skulle ta taxi-legitimation för att säkra en framtida inkomst i livet efter varslen och ta jägarexamen så jag skulle kunna decimera den fästingbärande och/eller husdjursätande faunan hos min ömma moder. Plus att jag alltid älskat att ströva i skogarna med ett gevär på axeln, simple as that. Det blir dessutom lite mer på riktigt när man får ha krut istället för komprimerad luft bakom projektilen.

Detta är utan tvekan vad man kallar en livslång passion då jag hittat bildbevis så långt tillbaka som till när jag var fem år och sprang runt i Lainio med luftgeväret i högsta hugg för att skjuta råttor. Min farfar hatar råttor mer än nåt annat i hela världen vilket inte säger lite då han är en man som inte tycker om speciellt många saker när det kommer till kritan. Så han gav mig mitt första El Gamo luftgevär och sponsrade med så mycket ammunition jag bara kunde tänkas vilja ha.

Farfar tycker om mig iaf.

Nåväl, för att återgå till kärnan i ämnet, så är det ju som så att som ingen missat så hade jag satt upp ett mål och det var taxi-leg och jägarexamen innan juni månad var slut om det så skulle knäcka mig på kuppen.

Jag fixade det med god marginal. Taxi har jag nu kört sen mitten av mars. Jag fixade fångstkorten för att snara räv och ripa i april och klarade teoriprovet för alla viltklasser den 12:e maj. Den 11:e juni gick jag jaktstigen med avståndsbedömning och vapenhantering och sköt samtidigt upp för alla viltklasser med väl godkänt rakt igenom och är  därmed godkänd att fällfånga, snara och skjuta allt lovligt vilt i vårt avlånga land.

Jag känner att det är på sin plats att tacka de som gjorde det möjligt på ett eller annat sätt.
Vi kan börja med farfar som gav mig mitt första luftgevär och en obegränsad tillgång på ammunition. Utan denna ovärderliga övning sedan barnsben skulle det här blivit betydligt dyrare eftersom man betalar extra för omskjutningar som jag inte behövde göra några.
Min mor och andra far ska ha en eloge för att de aldrig rädes att släppa ut mig i skogen på egen hand under min uppväxt.
Hela den närmaste familjen ska ha ett stort tack. Både levande och några inte längre levande för att man har fått en sund uppväxt som till större delen präglats av djur och natur.
Sist men inte minst ska den biologiska farsan och "Buller" ha ett stort tack för deras hjälp med att lösa hagelgevärets mysterier åt mig på ett lättfattligt vis och för sponsringen med ammunition och lerduvor. 

Varför jag inte gjort det här redan för tretton år sedan har jag lite svårt att förstå faktiskt. Det känns som det viktigaste jag gjort sen jag tog det första körkortet och helt klart det roligaste och mest användbara. Jag hade tveklöst kunnat göra nåt mycket meningslösare med både pengarna och tiden. Men det är väl som det alltid varit, för många intressen och för lite tid så man har blivit tvungen att prioritera.

Men hur som helst, jag fixade det och det känns väldigt skönt men som vanligt lite tomt när man uppnått ett mål...

Så jag gled in på länsstyrelsen! Och skaffade körkortstillstånd för A (tung motorcykel) och BE (tungt släp) så jag har något att se fram emot även i framtiden. Haha! Man är sig lik.